Bootlegskivorna (NJA 1984 s. 34)
Högsta domstolens avgörande i mål B 485-81, 1984-01-25 (”Bootlegskivorna”, NJA 1984 s. 34). Den som säljer olovligen framställda inspelningar drabbar upphovsmännen i både ekonomiskt och ideellt hänseende, och kan åläggas allmänt skadestånd även när den exakta skadan inte kan bevisas. För rättighetshavare innebär domen att man bör driva skadeståndskravet fullt ut och åberopa att skadan får uppskattas till skäligt belopp, i stället för att nöja sig med enbart uteblivet vederlag.
Vad gällde målet?
Nordisk Copyright Bureau (NCB), som företräder anslutna musikaliska upphovsmän, förde i samband med ett åtal en civil skadeståndstalan mot två skivhandlare som under 1978 och 1979 importerat omkring 4 000 så kallade bootlegskivor (oauktoriserade inspelningar av populärmusik) och i sin affär sålt minst 1 865 exemplar. Säljarna medgav ekonomiskt skadestånd för uteblivet vederlag (9 600 kr) men bestred allmänt skadestånd och vitsordade inget belopp som skäligt. Tvisten gällde om försäljningen utöver det uteblivna vederlaget hade vållat upphovsmännen en ersättningsgill ekonomisk och ideell skada, och hur den i så fall skulle beräknas.
Vad sa HD?
HD fastställde, med ändring av hovrättens domslut, tingsrättens dom om att säljarna solidariskt skulle utge allmänt skadestånd till NCB med 15 000 kr jämte ränta. HD fann att utbjudande och försäljning av olagligt framställda skivor av inte obetydlig omfattning i regel medför ekonomisk skada utöver uteblivet vederlag, eftersom det stör upphovsmännens reguljära marknadsföring och bidrar till förslitning av artisterna. Bootlegskivornas typiskt sämre kvalitet medförde dessutom ideell skada. Skadeståndsskyldigheten följde av 54 § 2 stycket upphovsrättslagen. Eftersom närmare utredning om skadans storlek inte kunde påfordras, fick skadan uppskattas till skäligt belopp enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken, och det yrkade beloppet ansågs inte överstiga vad en sådan uppskattning gav. Avgörandet var enhälligt.
Vad betyder domen i praktiken?
För rättighetshavare bekräftar domen att intrång i upphovsrätt regelmässigt orsakar mer än bara förlorade licensavgifter. När piratförsäljning når någon omfattning bör man yrka allmänt skadestånd som täcker både den ekonomiska störningen av marknadsföringen och den ideella kränkning som följer av att verken sprids i undermålig form. Den praktiska poängen är bevisbördan: en rättighetshavare behöver inte styrka skadans exakta storlek krona för krona. Genom att åberopa 35 kap. 5 § rättegångsbalken kan domstolen uppskatta beloppet skäligt, vilket gör det möjligt att driva ett trovärdigt anspråk även när skadan till sin natur är svår att räkna ut. Den som drabbas av intrång bör säkra bevisning om intrångets omfattning (antal exemplar, omsättning, kvalitet) och argumentera utifrån vad ett skäligt vederlag och en rimlig ersättning för marknadsstörning kan uppgå till.