RH 2014:10 — Vem har bevisbördan när dödsbodelägare kräver tillbaka pengar och mottagaren invänder gåva?
Hovrätten över Skåne och Blekinges avgörande i mål T 119-13, 2013-10-10 (RH 2014:10). Hovrätten lade bevisbördan på mottagarna av penningöverföringarna att visa att de skett med gåvoavsikt.
Vad gällde målet?
S.B. hade fört över 200 000 kr från den äldre kvinnan E.B:s bankkonto till sitt eget konto och 140 000 kr vardera till sina barns, B.B:s och G.W:s, konton. Efter E.B:s död krävde dödsbodelägarna Je.B., Jö.B. och T.B. att beloppen skulle betalas tillbaka. Mottagarna invände att överföringarna var gåvor.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten ändrade tingsrättens dom och förpliktade S.B. att betala 200 000 kr och B.B. respektive G.W. att betala 140 000 kr vardera till dödsboet. Bevisbördan för att överföringarna skett med gåvoavsikt låg på mottagarna, eftersom S.B. haft faktisk kontroll över kontot (jfr NJA 1987 s. 40, NJA 2012 s. 804). Beviskravet sänks inte av att parterna är närstående. Ingen skiljaktig mening.
Vad betyder domen i praktiken?
Den som haft kontroll över ett konto och gynnas av en transaktion bär bevisbördan för att en gåva verkligen var avsedd. Dokumentation av uppdrag och avsikt bör säkras i realtid.