Torkanläggningen i Maglaby (NJA 2014 s. 35)
Högsta domstolens avgörande i mål T 2889-12, 2014-02-13 (NJA 2014 s. 35, ”Torkanläggningen i Maglaby”). Egendom som bara en av flera delägare tillför en fastighet för sin egen verksamhet blir inte byggnadstillbehör — den förblir lös egendom.
Vad gällde målet?
Säljarna — två makar som samägde en fastighet — överlät ett markområde, som efter avstyckning blev en egen fastighet. På området fanns en torkanläggning för spannmål. Tvisten gällde om torkanläggningen ingick i fastighetsöverlåtelsen — alltså om den var byggnadstillbehör eller lös egendom.
Vad sa HD?
HD slog fast att torkanläggningen utgör lös egendom. Den hade anskaffats och tillförts av endast den ene maken för den jordbruksverksamhet han bedrev. Ett föremål blir byggnadstillbehör bara om det tillförs fastigheten av fastighetsägaren; tillförs det av endast en av flera samägare för dennes egen räkning räknas det som tillfört av annan än fastighetsägaren enligt 2 kap. 4 § jordabalken. Torkanläggningen ingick därför inte i fastighetsöverlåtelsen. Avgörande lagrum: 2 kap. 1 och 4 §§ jordabalken.
Vad betyder domen i praktiken?
Vid köp av en fastighet med verksamhet på — lantbruk, industri, uthyrning — kan dyrbar utrustning visa sig vara lös egendom som inte följer med köpet. Reglera uttryckligen i kontraktet vad som ingår. Den som tillför egendom till en samägd fastighet bör tänka på att ägarförhållandet avgör om den blir tillbehör.