RH 2017:48 — Talan om bättre rätt till patentsökta uppfinningar enligt europeiska patentansökningar avser inte samma sak som en tidigare avvisad talan avseende amerikansk och internationell ansökan
Svea hovrätts avgörande i mål Ö 3594-16, 2016-07-01 (RH 2017:48). Hovrätten avslog Husqvarna Aktiebolags överklagande och lät Dellcron AB:s talan bestå. Eftersom patent är territoriellt avgränsade rättigheter leder olika patentansökningar till olika rättsföljder. En talan om bättre rätt till patentsökta uppfinningar enligt vissa europeiska patentansökningar avser därför inte samma sak som en tidigare, lagakraftvunnen och avvisad talan om bättre rätt enligt en amerikansk och en internationell patentansökan — även om det rör samma uppfinningar. Saken var alltså inte rättskraftigt avgjord.
Vad gällde målet?
Dellcron AB väckte talan vid Stockholms tingsrätt mot Husqvarna Aktiebolag och yrkade fastställelse av bättre rätt till uppfinningar enligt de europeiska patentansökningarna EP 2529054 och EP 2737587. En tidigare talan från Dellcron, som avsåg bättre rätt till samma uppfinningar men enligt en amerikansk och en internationell (PCT-)patentansökan, hade avvisats genom ett lagakraftvunnet beslut. Husqvarna yrkade att den nya talan skulle avvisas, dels på grund av det tidigare beslutets rättskraft, dels på grund av att Stockholms tingsrätt saknade behörighet. Tingsrätten avslog avvisningsyrkandet. Husqvarna överklagade till hovrätten.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten avslog överklagandet och lät Dellcrons talan bestå — Dellcron vann alltså avvisningsfrågan. Hovrätten tolkade yrkandet så att det avsåg bättre rätt till patentsökta uppfinningar enligt de angivna europeiska patentansökningarna, och att hänvisningen till PCT-ansökan endast preciserade uppfinningarna. Den tidigare avvisade talan avsåg samma uppfinningar men var riktad mot en amerikansk och en internationell patentansökan. Eftersom patent är territoriellt avgränsade rättigheter är rättsverkningarna i olika stater åtskilda, även när det rör samma uppfinning. De europeiska ansökningarna skulle, om de beviljades, leda till andra patent än de tidigare ansökningarna. Det var därför fråga om olika rättsföljder, och saken var inte rättskraftigt avgjord genom det tidigare beslutet (jfr NJA 1994 s. 81). Hovrätten fann vidare att svensk domstol var behörig enligt 1 och 2 §§ lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m. och att Stockholms tingsrätt var rätt forum enligt 65 § patentlagen. Hovrätten noterade att det återstod för tingsrätten att pröva om talan uppfyllde förutsättningarna för en fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § rättegångsbalken. Lagrum: 56 § patentlagen (1967:837); 1 och 2 §§ lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m.; prejudikat NJA 1994 s. 81. Avgörandet var enhälligt.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen visar att patents territoriella avgränsning slår igenom även processuellt: bättre-rätt-anspråk knutna till patentansökningar i olika jurisdiktioner ger olika rättsföljder och avser därför olika saker, även om de bakomliggande uppfinningarna är identiska. Att en talan om bättre rätt enligt vissa ansökningar avvisats hindrar alltså inte en ny talan om samma uppfinningar enligt patentansökningar i andra jurisdiktioner — rättskraften spärrar inte den nya talan. För parter i internationella patenttvister innebär detta att man måste hålla isär anspråken land för land, och att ett avvisningsbeslut i en jurisdiktion inte automatiskt löser tvisten i övriga. Avgörandet ska hållas isär från RH 2017:49, som gällde den tidigare, avvisade talan om samma uppfinningar enligt den internationella och den amerikanska ansökan.