Klädpartiet och avräkningen (NJA 2009 s. 64)
När en borgenär möter en betalningsinvändning med att betalningen avräknats mot en annan, av gäldenären bestridd, fordran, ligger bevisbördan för den andra fordringens existens på borgenären. För den som driver in eller bestrider en skuld är det viktigt att veta vem som måste bevisa vad.
Vad gällde målet?
En gäldenär invände att en skuld enligt ett skuldebrev hade betalats. Borgenären hävdade att betalningen i stället hade avräknats mot en annan fordran — kopplad till en påstådd affär om ett klädparti — som gäldenären bestred. Frågan var vem som bar bevisbördan för att den andra, omtvistade fordran verkligen fanns.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens dom och ogillade käromålet. Har gäldenären inte bestämt vilken skuld en betalning avser får borgenären enligt avräkningsordningen i 9 kap. 5 § handelsbalken välja vilken fordran betalningen ska avräknas på. Är den fordran som avräkning påstås ha skett mot omtvistad, ligger dock bevisbördan för dess existens på borgenären — i linje med den allmänna regeln att en borgenär ska styrka sin fordran och typiskt sett har lättast att säkra bevisning om den. Eftersom borgenären inte visat att den andra fordringen fanns, kvarstod ingen invändning mot att skuldebrevsskulden hade fallit bort genom betalningen. HD hänvisade till bland annat NJA 1975 s. 577. Referenten var skiljaktig i fråga om motiveringen.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig vid tvister om betalning och avräkning. Lärdomen är att en borgenär som hävdar en motfordran för att förklara vart en betalning tagit vägen själv måste kunna bevisa den fordringen om den bestrids. Den som betalar en skuld bör vara tydlig med vilken skuld betalningen avser, och den som tar emot betalning bör säkra bevisning om sina fordringar.