Högsta domstolens avgörande i mål Ö 843-89, 1990-11-08 (”Återvinningstalan i Björns konkurs”, NJA 1990 s. 656): en konkurs kan avskrivas i brist på tillgångar trots att en borgenär väckt en återvinningstalan, eftersom det som kan återvinnas numera kan bli föremål för efterutdelning. Avgörandet klargör hur osäkra återvinningsanspråk värderas vid avskrivning.
Vad gällde målet?
En konkurs saknade andra tillgångar än vad som möjligen kunde återvinnas genom en återvinningstalan som en borgenär hade väckt mot en tredje person, avseende återbäring av utbetalda underhållsbidrag. Konkursförvaltaren hade avstått från att själv väcka talan på grund av kostnaderna, med stöd av tillsynsmyndigheten.
Frågan var dels om en sådan återvinningstalan kan prövas även efter att konkursen avskrivits, dels om återvinningsanspråket utgjorde en sådan tillgång att konkursen inte fick avskrivas.
Vad sa HD?
Högsta domstolen ändrade hovrättens beslut och fastställde tingsrättens avskrivningsbeslut.
HD utgick från att en konkurs enligt 10 kap. 1 § konkurslagen ska avskrivas om tillgångarna inte räcker till konkurskostnaderna och boets skulder. Tidigare kunde en borgenärs återvinningstalan inte prövas efter avskrivning, eftersom det återvunna inte kunde delas ut. Men enligt 10 kap. 5 § i 1987 års konkurslag gäller numera reglerna om efterutdelning även för vad som kan erhållas på grund av en återvinningstalan väckt före avskrivningen. Det finns därför inget hinder mot att en behörigen väckt återvinningstalan prövas även efter avskrivning, och avskrivningsfrågan ska bedömas utifrån att talan prövas oavsett avskrivning.
Om ett bestritt återvinningsanspråk är en reell tillgång ska bedömas med stor försiktighet, med hänsyn både till de rättsliga möjligheterna och de faktiska utsikterna att få ut något. Här saknades utredning om utgången och om möjligheterna till verkställighet, och förvaltaren hade avstått från att processa. Förutsättningar för avskrivning förelåg därför, trots återvinningstalan. Justitierådet Gregow var skiljaktig och ansåg att det fanns tillräcklig sannolikhet för att medel skulle tillföras boet, varför avskrivning inte borde ske.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet klargör samspelet mellan avskrivning av konkurs och en borgenärs återvinningstalan. För det första kan en återvinningstalan som väckts före avskrivningen prövas även efteråt, och det återvunna fördelas då genom efterutdelning. För det andra håller en pågående återvinningsprocess inte automatiskt konkursen öppen: domstolen ska värdera om återvinningsanspråket är en reell tillgång, och den värderingen görs med stor försiktighet utifrån både de juridiska framgångsutsikterna och möjligheten att faktiskt få ut något av motparten.
För borgenärer och förvaltare innebär det att en svagt underbyggd återvinningstalan inte hindrar att konkursen avslutas, samtidigt som borgenären kan driva sin talan vidare och få utdelning om den lyckas.