Arkitekttjänst (NJA 1998 s. 873)
Högsta domstolens avgörande i mål T 1441-97, 1998-12-23 (”Arkitekttjänst”, NJA 1998 s. 873): HD slog fast att en kommun som i strid med upphandlingsreglerna inte antagit det lägsta anbudet är skadeståndsskyldig mot anbudsgivaren för det positiva kontraktsintresset — alltså den uteblivna vinsten.
Vad gällde målet?
En kommun bjöd in företag att lämna anbud på arkitekttjänster. Ett arkitektföretag lämnade det lägsta anbudet men fick inte uppdraget. Företaget krävde skadestånd och gjorde gällande att kommunen brutit mot lagen om offentlig upphandling genom att inte anta dess anbud. Frågan var om kommunen var skadeståndsskyldig och om ersättningen omfattade utebliven vinst.
Vad sa HD?
HD upphävde hovrättens dom och fastställde tingsrättens domslut: skadestånd skulle utgå. Genom att inte anta det lägsta anbudet bröt kommunen mot lagen om offentlig upphandling. En upphandlande enhet som inte följt lagen är skyldig att ersätta den skada som uppkommit för en leverantör, vari inbegrips en anbudsgivare som inte fått sitt anbud antaget (7 kap. 6 § LOU). Ersättningen omfattade det positiva kontraktsintresset — företaget skulle försättas i samma läge som om upphandlingen skett korrekt. Justitierådet Thorsson var skiljaktig i fråga om motiveringen.
Vad betyder domen i praktiken?
En upphandlande myndighet som förbigår det vinnande anbudet kan bli skyldig att ersätta anbudsgivarens hela uteblivna vinst, inte bara anbudskostnaderna — en kraftfull sanktion. För leverantörer är lärdomen att ett klart åsidosättande av upphandlingsreglerna kan ge full ersättning, men att man (jämför ”Tvättsvamparna”) måste kunna visa att man skulle ha vunnit kontraktet. För myndigheter att felaktig anbudshantering är ekonomiskt riskabel.