Revisionsbyråns uppdrag (NJA 2010 s. 643)
Högsta domstolens avgörande i mål T 2314-09, 2010-12-28 (”Revisionsbyråns uppdrag”, NJA 2010 s. 643). Att en svarande inte uttryckligen invänder mot ett av kärandens påståenden innebär normalt inte att påståendet godtas — men ett erkännande som gjorts kan inte fritt tas tillbaka i nästa instans. För den som processar är det viktigt att förstå vad som binder en i målet.
Vad gällde målet?
Sölvesborg-Mjällby Sparbank förde en skadeståndstalan mot en revisionsbyrå för revisorers påstådda oaktsamhet vid granskningen av ett bolag. I tingsrätten hade revisionsbyrån erkänt att den var rätt ansvarssubjekt — rätt svarande. Hovrätten ogillade ändå talan på en omständighet kring just detta, som parten inte hade åberopat. Frågan var vilken processuell verkan byråns agerande hade och om hovrätten dömt fel.
Vad sa HD?
HD undanröjde hovrättens dom och visade målet åter för fortsatt behandling. Att en svarande inte uttryckligen invänder mot ett av käranden åberopat påstående innebär normalt inte att påståendet accepteras — men situationen kan vara sådan att den uteblivna invändningen måste uppfattas som ett erkännande. Här hade revisionsbyrån i tingsrätten erkänt sig vara rätt ansvarssubjekt, vilket inte kunde återkallas i hovrätten. När hovrätten ändå ogillade talan på en omständighet som inte hade åberopats begick den ett rättegångsfel. HD tillämpade 17 kap. 3 § rättegångsbalken.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig för processföringen i tvistemål. Lärdomen är dubbel: tystnad är normalt inte ett erkännande, men ett uttryckligt medgivande binder parten och kan inte fritt tas tillbaka i högre instans, och domstolen får inte avgöra målet på en omständighet som ingen part åberopat. Den som processar bör därför vara noga med vad som medges och åberopas, och uppmärksamma om domstolen grundar sitt avgörande på något som ligger utanför parternas ram — det kan utgöra ett rättegångsfel.