Tillgängliga toaletter och duschutrymmen – vem betalar?

Fastighetsägares och verksamhetsutövares skyldighet att tillhandahålla tillgängliga toaletter och duschutrymmen regleras i plan- och bygglagen (2010:900) och Boverkets byggregler (BBR). Bristande tillgänglighet kan utgöra diskriminering (diskrimineringslagen 2008:567) och leda till förelägganden från byggnadsnämnden eller anspråk från DO. Ansvarsfördelningen mellan fastighetsägare och hyresgäst beror på hyresavtalets utformning.

Byggreglernas krav

BBR kap. 3 och 6 ställer krav på tillgängliga hygienutrymmen i publika lokaler och bostäder. Nya lokaler avsedda för allmänheten ska ha minst ett tillgänglighetsanpassat toalettrum med tillräckligt manöverutrymme för rullstol. Vid ombyggnad aktiveras kraven i förhållande till ingreppets omfattning (PBL 8 kap. 7 §). Byggnadsnämnden kan förelägga fastighetsägaren att åtgärda brister – med vite om föreläggandet inte följs.

Ansvarsfördelning fastighetsägare – hyresgäst

Fastighetsägarens ansvar för lokalens tekniska standard regleras i 12 kap. 15–16 §§ JB – lokalen ska vara i avtalat skick vid tillträdet. Om tillgänglig toalett inte ingick i utfästelserna vid avtalets ingående är det normalt hyresgästens ansvar att åtgärda brister för sin verksamhet. Oklarheter i hyresavtalet om vem som ansvarar för tillgänglighetsanpassningar är en vanlig tvistkälla – specificera ansvarsfördelningen skriftligen.

Diskrimineringsrättsliga konsekvenser

En verksamhetsutövare som saknar tillgängliga hygienutrymmen och därigenom utestänger personer med funktionsnedsättning kan göra sig skyldig till bristande tillgänglighet som diskrimineringsform (2 kap. 12 § DiskL). DO kan inleda tillsyn och domstol kan döma ut diskrimineringsersättning. Verksamhetens ekonomiska resurser och möjligheter att anpassa lokalen vägs in i skälighetsbedömningen.

Viktiga slutsatser

• BBR kap. 3 och 6 kräver tillgänglighetsanpassade hygienutrymmen i publika lokaler – byggnadsnämnden kan förelägga med vite.
• Ombyggnad kan aktivera tillgänglighetskrav (PBL 8 kap. 7 §) – kontrollera kraven innan ombyggnadsåtgärder planeras.
• Specificera ansvarsfördelningen för tillgänglighetsanpassningar i hyresavtalet – oklarheter är en vanlig tvistkälla.
• Bristande tillgänglighet kan utgöra diskriminering (2 kap. 12 § DiskL) – DO kan inleda tillsyn.
• Anlita juridisk rådgivning vid tvist om vem som bär kostnaden för tillgänglighetsanpassningar.